hallå eh okej philadelphia är helt fantastiskt. min bedömning av staden, som görs på en 15-timmars upplevelse, är att den är sjukt mysig men ändå storstad-ig, att folk är cptrevliga/sjukt välkomnande och att mad decent mondays är en bra fest. och att philadelphia flyers har galna fans (men vilket lag har inte galna fans? folk som gillar sport gillar alltid öl och gillar ALLTID att get rowdy). de vann nämligen nån match (*intresserad* "var det ett baseboll-lag sa du?") precis innan vi kom fram igår kväll, så promenaden från bussen till klubben innebar en encounter med amerikansk bröl-kultur utan dess like. folk skrek seriöst "USA" som hejjarramsa? gotta love:
heja heja hejaaaa (haha när jag gick ned för paradgatan ropade nån gubbe "USA!" till mig, eftersom att det stod på min tröja/eftersom att samtliga människor i philadelphia ropade detta, och jag ba "wooooho" men sådär oengagerat och opassionerat som bara en icke sportsintresserad 22-årig tjej från sverige kan få det att låta. och gubben ba kollade på mig med rynkad panna och imiterade mitt patetiska "woho" om och om igen) rolig kuriosa: när jag var kiddo, typ 7 bast, så samlade jag och min lillebrorsa på hockeybilder (som alla andra ungar på 90-talet alltså). och var av någon anledning (läs: hockeybilderna) "intresserade" av hockey. vi hade då köpt, och när jag säger vi så är det för att jag inte minns om det var jag eller han, en väldigt oversized philadelphia flyers-tröja. jag hade heelt glömt bort denna älskade tröja vars logga jag antagligen knappt visste vad den var, tills jag igårkväll såg den på tröjor över hela stan. kändes lite som att nån slags barndomsdröm gick i uppfyllelse - typ som om man skulle se pat lafontaine på gatan, den 6-åriga låtsashockeyintresserade tjejen inom mig skulle AVLIDA.
själva klubben var liten men skön, folk var avslappnade och det kändes sådär alla känner alla (/många känner många)-varmt, som det kan vara i mellanstora städer, utan att för den delen vara småstads-mobbat (förlåt, inte så), dj sega+dave nada+tim dolla spelade musik som gjorde att jag spenderade mestadelen av kvällen själv/i sällskap av randoms på dansgolvet (gillar ställen där man faktiskt kan befinna sig ensam på dangolvet utan att nån bryr sig eller att den ena fula killen efter den andra kommer och stör en tills man tvingas ge upp och ställa sig i ett hörn utan att vicka på rumpan).
natten slutade med att vi gick och köpte pretzels, drog till nån dude och kollade på "the girlfriend experience" med sasha grey ("alternativ" porrstjärna, reds anm lolz) tills klockan fem på morgonen (#random), och sedan somnade gott i en riktig säng (sover fortfarande på ett golv utan madrass, nu har det kommit till det stadiet då vi ändå ska flytta om typ en vecka så jag orkar inte ens ta tag i det/bry mig. back pains 4life). hittade även roliga grejer:
imorse vaknade vi vid elva, åt brunch på nån uteservering i 28-graders värme, och nu sitter vi på bussen (bolt bus! internet! win! utropstecken!) tillbaka till nyc (ska kolla läggor ikväll så var tvungen att ta kl 2-bussen, hade annars gärna stannat minst en dag till).
slutsats: PHILLY=WIN.
avslutningsvis, den bästa låten i gårdagens samtliga set:
jag zvär att jag vaknade och efter 5 sekunder sjöng "doneeeeo, donee-ee-eeooo" #låtpåhjärnan
oj måste dra nu vi är framme BYEE
0 comments:
Post a Comment